lisakline

Aussie får leverera imorgon, och fem veckor frammåt.. MEN! Jag har ett dilemma. Ska jag ta med favoritkudden? Som till största delen är värd mer än alla pengar i världen och som dessutom bara existerar i ett enda exemplar. Så vi snackar ingen ikea kudde för 9spänn i massproduktion som man kan kirra på två blåa. Nej nej, den här kudden är..vintage! Jag måste helt enkelt ha något att lukta på för att kunna somna. En snuttefilt hade ju varit det ultimata, men, det skulle se lite..sen hinner jag inte in-arbeta en snuttefilt på 20 min.

AV någon anledning vill jag skriva en resumé av 2011. Ja.. det är precis som det låter. Lite för bra För att vara sant. Realist som jag är tror jag aldrig att det kommer hålla längre än fram till juni. Månaden där höjdpunkten va festivalen, fyllan, vännerna. Vi lyckades helt enkelt samla allt på 5 dagar. Rekordsim över älvdalen(?), fortfarande lite oklart över namnet på älven, men eftersom vi bara kunde en så blev det enkelt. Vi tälta med norrlänningar och konstatera att norrländska va sveriges fetaste dialekt. Det hela sluta med att hela jävla Norrland fick för sig att dom på något vis kunde para sig med oss från Tuna och egentligen varenda en på hela festivalen så länge de va av motsattkön. Det gick så långt att dom hamna på 30 seconds scen live. Vi dog, de gjorde dom med. Dock blev den enda sanna glädjen jag fick ut ur Norrland en snodd luftmadrass som jag förövrigt svetta ner och tog kort på som ett tack för lånet. Våra norrländskatältmän försann dock lika fort som dom kom utan ett hej då, fast vi hade delat med oss av vår privata parkering precis utanför camp-området hela veckan. WIN! Vi såg deadmau5 och dansa till the ark. Paolo Nutini gjorde veckan och mitt år i solnedgången, för att citera Leif GW Persson; som en pärla av guld. Vi runda av med en total bilcrash och svordomar, maraton till festivalområdet för att inte missa Mando samtidigt som vi multitaska med Langos i ena handen. Vi sket i Bob fucking Dylan och tog bilen hem samma dag för att gå all in hemma i Tuna. Jag gillar att min årsresume blev till 5 dagar av 365 möjliga och att jag på dessa fem med alla sannolikhet missat sjukt mycket, så jag erkänner att resumera 365 dagar hade varit omöjligt. 2011 va Peace and Love, ingenting annat.

Efter att ha gått upp bokstavligt talat 4h innan solen och jobbat som om min gamla kropp fortfarande skulle vara tjugo kommer jag nu ihåg exakt hur trött jag brukar vara på vinterhalvåret. Erkänner att inventering inte är min tekopp.

hehehehehehehe va jag älskar damer som ser ut som mig..(eller jag som dom?)

Grattis till mig! Woop Woop

Det finns små saker i livet som får mig inspirerad, så som att vara den skillnad du vill att världen ska vara.  Varje dag ser jag människor som nått framgång i sitt liv. Som har funnit det som de är ämnade för att göra. Jag vill bli en av dom. Inte den som funnit framgången i det ekonomiska perspektivet, då jag har svårt att tro att objektiva ting gör dig lycklig i längden. Utan funnit det som är ämnat för mig. Mitt kall. Det som gör mig lycklig och som ger ett värde för mig.  

Vad jag vet säkert av denna erfarenhet är att vi alla är kallade. Alla har ett kall, och ditt riktiga jobb i livet är att lista ut vad det är och fullfölja det. Kanske handlar det om att leva från hjärtat av dig själv.

Du måste försörja dig, jag förstår det. Men du måste också veta vad det är som sätter gnistor i dig så att du, på ditt eget sätt kan lysa upp världen. En önskan vore att alla som funnit detta fortsätter att föra det framåt. Starta omfamna livet och använda ditt liv för att tjäna världen.

 

Måste vi verkligen använda ekonomi för att sätta värdet på någon annans liv?

Det är inte var dag man läser en text skriven på svenska fyra gånger och ändå inte förstår ett jota. Det kunde lika väl vara skrivet på ryska, med kyrilliska bokstäver, så lite förstår jag. Att det är skrivet för en sisådär 2400år sedan av en av världens största hjärnor och tänkare gör det lätt till en aningen komplicerad text. Att den sedan är översatt till svenska på vad jag skulle gissa var stenåldern men som visade sig vara på sextiotalet gör den inte direkt lättare.

Därför bestämde jag mig för att: Jag vill bli vis. Jag vill innan jag dör vara en kvinna, helst med grått hår och käpp, som vet. Vad det är jag då vet, vet jag inte än. Hade så vart fallet hade jag redan varit där. Jag tror dock att jag har en aning hur jag kommer att nå dit. Genom upplevelser och erfarenhet, studier, diskussioner och tillsist det värsta men kanske lättaste sättet att lära på. Genom misstag. Det är bra mycket svårare att klura ut vad man vill än att utföra/uppnå det. Hur svårt det än må vara så, är det fortfarande alltid lättare att sträva emot ett mål än att sträva utan mål. Men sen jag avklarade första delen av mitt livs mening, att klura ut vad jag vill, så borde ju inte resten va så svår..

Ni människor som någon gång råkat förvilla er ut i skogen eller till någon lortig åker för camping eller festivalande med en säck plasttyg som enligt bilden på påsen den kom i ska gå att förvandla till ett tillfälligt hem. Vet vad jag menar. Vägen från en säck med pinnar och tyg till färdigt,"vattentätt" tak, väggar och golv är aldrig riktigt så lätt som i reklamen i fjällrävens katalog. Den hurtiga vildmarksmodell-familjen traskar över viderna på ena bilden och sitter framför ett uppslaget tält med maten på de checkt ihopvikbara tallrikarna på bilden efter. Skrattande dessutom. Omöjligt.

Tänk er då ett gäng tjejer, som släpat överlevnadspackning för en hel månad i en snodd hemköpskundvagn runt halva Borlänge för att tillslut bilda oss ett tillfälligt hem för en vecka. Tredje gången gillt va det någon som sa. Tältbygget var kul för vi var ett gott gäng, men en karriär? Tack, men nej tack.